Mer vestibulsnack

Det har visat sig att Öresundstågens vestibuler är värsta grymma stället för intressanta konversationer. Inte nog med flistuggen i morse. Under eftermiddagens hemfärd var det trots dubbla tågsätt välfyllt, och jag slog mig ner i en vestibul. Ganska bekvämt var det faktiskt. Inga andra i närheten, gott om plats att bre sig på. Men sen kom de. Asplövet och trottoarterapeuten. Nu kanske ni undrar var dessa namn kommer ifrån, och jag ska genast berätta…

Som ni alla känner till darrar asplöv i vinden. Därav namnet på den ena tjejen i vestibulen - en liten osäker (på livet i allmänhet, ungefär) dam i 20årsåldern med utländskt påbrå, typ från Former Yugoslavan republic of Macedonia. Eller nåt. I min dumhet trodde jag att hon och hennes sällskap som slog sig ner mittemot i min lugna, fina vestibul bara var två kompisar som snackade lite ditt och datt. Nej då, inte. Den andra damen verkade vara något av en hobbyskrynklare, gatupsykolog – helt enkelt en trottoarterapeut. De båda satt först i tysta kupén, men blev uppenbarligen utslängda när psykologen började elda sin klient. Hon gick på om att klienten kunde få prata med henne när hon ville om hon bara bokade tid i förväg, att hon själv minsann inte hade det så lätt när hon sökte jobb och gick på intervjuer, drack sig full på sin första date, blev kär och letade boende men att det gick bra till slut samt att klienttjejen skulle det säkert gå lika bra för om hon bara vågade satsa och inte vara rädd för att misslyckas för det gjorde ingenting för man är ingen dålig människa för det för man får vara som man vill för det är ens mänskliga rättighet… *Pust!*

Ja som ni förstår pratade inte klienten särskilt mycket. En mycket intressant envägskonversation på det hela taget. Till slut gick de in och tog ett varsitt säte i tysta kupén igen, efter att ha bokat tid om en vecka, vilket med lite tur kunde klämmas in på en ny resa till Lund. (Varifrån psykologen f.ö. kommer. Hon trivs bra där, men har precis insett att stan ligger mitt på en åker och önskar trots allt att hon hade bott närmre havet, för det saknar hon utan bara tusan. Hon får nästan utslag. Men trivs bra i inlandet.) Undrar vem som egentligen var i behov av vestibulterapisamtalet jag fick bevittna… :S

//D