Naturtisdag

Som ni kanske redan kunnat gissa har det idag gåtts en morgonrunda, bland annat förbi Cronholms kolonilott, där jordgubbarna fortfarande står i full blom. Vi gratulerar till ert lyckade planteringsprojekt och hoppas att jordgubbarna blir fina framåt midsommar! :) Har dessutom under kvällens Scoutträff håvat efter diverse småkryp och röda grodor i skogsdammen och fått reda på att det i kolonilotten framöver även kommer kunna hittas både röda och gula hallon...

/Danis, signing off for tonight.

From this day on, now and forever more

I lördags var det så äntligen dags för brorsan att gifta sig med sin stockholmskt purdaliska, nyblivna skånska och numera fru, tillika min svägerska.

Då vår lägenhet sedan i torsdags kväll varit färdigställd för min systers familj att bo i övernattade vi hemma hos Svärmor två nätter, bland annat natten innan dagen D. När vi så vaknade i lördags morse var det jämngrått och regnigt utanför fönstret och hoppet om bra eftermiddagsväder minskades drastiskt. Dock lättade det och molnen skingrades för att framåt lunchdags bestå av spridda, lätt supermariovita moln mot klarblå himmel.

Lagom tills dess att brudparet med fotografekipage skulle bege sig ut mot Hovdala Slott var vädret fantastiskt och fotograferingsmässigt kanonbra. Medan avsedd fotograf fotade själva bröllopsfotona rände undertecknad runt och fotade själva förfarandet och lite andra detaljer, såsom motorcyklar, fikande tanter och övriga intressanta objekt.

Tiden gick och snart började det närma sig vigseltid, så brudens syster (vars döttrar också fotograferades, i egenskap av brudtärnor) med familj tillkallade bil för att ta sig vidare till Trädhuset där vigseln skulle hållas. Eftersom jag ämnade vara värd under tillställningen låg det även i mitt intresse att ta mig dit snarast möjligt, och jag hängde därför på. Dock blev det lite trångt i denna bil, så jag tog helt enkelt nästa som dök upp. I denna satt brudens mor och körde. Varken hon eller föregående bil hade en susning om hur man tog sig till Trädhuset, så jag pekade med hela handen och vi gasade iväg i den lilla vita bilen. Det är inte särskilt långt mellan Hovdala Slott och Trädhuset, men det hann ändå bli en riktigt spännande åktur, då vi i en korsning nästan råkade bestämma mycket intim träff med en mötande ljusblå Volvo 740 som kom från höger. Min brors kära svärmor skrattade dock bara, uttryckte sig som så att "Oj då, där höll jag på att göra något dumt!" och gasade på i nästan rätt riktning tills vi var på rätt köl igen. Kunde blivit en riktig dunder-och-brak-start på bröllopet där, minsann! Men inga sura miner här inte... Underbart! :D

Hur som helst tog vi oss hela vägen fram och lyckades infinna oss i Hovdala trädhus för att övervara vigsel, bröllopsmiddag och fest. Det var verkligen en fantastisk plats att hålla bröllopet på, under de i solskenet ljusgrönt skimrande bokträdkronorna och med skogen och Finjasjön som altartavla. Det hela förlöpte ungefär så som sig bör och de svarade bägge JA på lämplig fråga.

Efter vigseln blev det hyllningssång, gratulationer, mingeldrinkar och fotografering i den ena familjekonstellationen efter den andra, innan middagen tog vid. En buffé av allsköns små rätter som jag inte vet vad de egentligen ska kallas serverades, tal hölls av brudparets föräldrar och efterrätten serverades tillsammans med kaffe (som vi tydligt fick instruera att det skulle serveras, trots att det också skulle serveras till tårtan lite senare.) Innan och efter den andra kaffeomgången hann vi med att läsa telegram, gå tipsrunda, rätta tipsrunda, dela ut upplevelsepriser, skära tårta, skriva i gästbok, lyssna på sång och musik och fler tal, med det ena och det andra... Vårt mål var att hinna avsluta festen i Trädhuset ungefär klockan 22.00, men vi fick dra över lite för att hinna med vad vi skulle.

Brudparet fick ordet och tackade så mycket för dagen innan vi i ilfart packade ihop alla våra attiraljer och begav oss vidare ner till Guldkusten för att avsluta dagen i det svaga skymningsljuset vid stranden. Grillen, lite soft musik samt ljuslyktor och marschaller drogs igång och bidrog till en riktigt mysig och stämningsfull avslutning på hela tjottaballongen.

Jag tyckte allt att det blev en riktigt lyckad, stämningfull och rolig dag, och jag hoppas att Maggan och Mattan ;) fick en dag som på ett ungefär motsvarade deras önskningar och förhoppningar!

(Trots avsaknaden av ett endaste göinge-leve...)

(...och kanske fila lite på nothållarlösningen till en annan gång?)

Ett rungande LYCKA TILL till brudparet! Wii love U! :D

/Danis

Det är mycket nu...

Nu börjar det svettas lite, inte bara för att det är ruggigt kvavt ute i åskvädersatmosfären, utan för att det vankas både student, två bröllopsfester, deadline för Missionskyrkans församlingsblad samt slutinlämning i Speldesignkursen... Men skit i det, det löser sig nog ska ni se!
Idag gick jag den dagliga rundan och beskådade både blommande jordgubbsplantor i Cronholms kolonilott och trallvänliga panflöjtsindianer på torget, samtidigt som jag försökte sortera upp tankarna och komma med en kreativ lösning på den tidsmässigt lite trånga tiden under närmaste veckan. Det hela mynnade ut i en minutiös dag-för-dag-planering, och det var faktiskt riktigt skön värme därute, så nu känns det generellt sett lite bättre.
Kom också att tänka på det där företaget som jag eventuellt skulle få för mig att starta efter sommarens eskapader på Sveland, och vad det då skulle heta.
Jag kunde inte komma på något alldeles lysande namn, så därför tänkte jag att alla ni andra kunde få tänka lite åt mig istället. :D:D:D Tänk typ: Götborg, landskap, design, skapande, trädgård, grönyta, utemiljö, form, rum, osv...
Några grymma förslag??

/Danis

Eurovision strange contest

OK, jag medger att årets ESC-resultat blev något mer nyanserat än senaste års östbemängda slutställningar, men ändå kan jag inte låta bli att ständigt förvånas över hur otroligt fånigt upplägg denna tävling egentligen får år efter år. Vi vet nu att Norge med viss rätta vann, men minnet av vinnaren bleknar ändå ganska snabbt i jämförelse med de banala lustigheterna som nödvändigtvis måste representeras av den ena fånen efter den andra.

1,2,3,4,5,6,7 points goes to... ja, inte var det Sverige i alla fall. Malena Ernman, jag är allt lite besviken på din insats! Eller var det möjligen den ryska ljudtekniken som låg bakom falsktonerna i det lägre registret?

8 points goes to... de läskigt plastiga programledarna som (precis i enlighet med tradition och gängse eurovision-ordning) försöker sig på den ena obegripliga lustigheten efter den andra utan att någonsin närma sig Luuk-nivå. Kanske ska vi skylla på språkförbistringar och showens manusförfattare?

10 points goes to... paus-plastbaljan! Damn it, varje år lyckas program- och tävlingskommittén överträffa sig själva. Inte nog med att de gång på gång ritar om Europakartan genom att tillskriva både Azerbajzdzjan (Hur stavar man Azzerrbaddjaaaaann...?) och Israel europeisk tillhörighet, i år importerade de till och med en sydamerikansk, lätt pornografisk och totalt obegriplig see-through-badshow. Hur tänker man egentligen? Varför måste man ständigt trycka in dessa totalt intelligensavsaknande pausunderhållningsdansgruppsspektakel??? Det såg ut ungefär som en tredjeklass badutflykt på Tosselilla, med den lilla skillnaden att detta fenomen säkerligen kostade en och annan miljon att genomföra.

And finallyyyyyyy *den bulgariska blondinhallåan försöker dra ut på spänningen genom att ytterligare lite berömma "The fabulously beautiful show" innan bomben släpps*... 12 points goes to... Självförnedringsdansaren himself! Jag minns i nuläget inte för vilket land denna självbehärskningsbefriade människa tävlade, men visst är det imponerande att en person klär på sig ett chockturkost helkroppsskinn med diskokuleglitter, vilket närmast för tankarna till någon lågbudgeterad Spiderman-nemesis vid namn Eurodiscoman, och sedan visar upp sitt beläte till inplastad lekamen inför miljontals med eurovisiontokiga européer! Det är värt minst en applåd bara för det ofantliga mod detta måste krävt att den okända personen bakom masken. Men vem var det egentligen? Ace Ventura??

I'm in loooove with a fairytaaaale, even thooooough it huuuuurts!
Grattis på nationaldagen, Norge! //Danis

Min trappuppgång är en warpzone

Som de flesta vet bor vi i en lägenhet på fjärde våningen mitt i centrala Hässleholm. På vägen upp hit passerar man logiskt nog ett antal andra lägenhetsdörrar. Innanför dessa bor det andra människor. Fortfarande logiskt, inget konstigt. Människorna har fått sina namn fastsatta innanför en liten plastlucka i nära anslutning till brevinkastet i samma dörr. Även detta ett ganska vanligt fenomen, men här slutar det vanliga, åtminstone med tanke på att trappuppgången befinner sig i ett hus mitt i centrum och inte strax bortom landets tråkigaste upplaga av Willys.

Jag har nämligen ett flertal gånger reflekterat över namnen på skyltarna och kommit fram till att ytterdörren till trappuppgången nog egentligen närmast är att likna vid en mångkulturell warpzone med tre gröna rör, om ni förstår vad jag menar. I detta fallet leder inte rören till World 6, 7 och 8 utan mest sannolikt till Libanon, Vitryssland och Kurdistan. Jag är inte helt säker på min sak, men ni förstår nog vad jag menar om ni tar en närmre titt här till höger:

Detta namnskyltsfenomen är ett litet sånt där glädjealstralde guldkorn som förgyller ens vardag när man annars bara vill gå och dö i ett hörn, enbart beroende på att fyllda Kvantumkassar och 7 halvtrappor är en omänsklig kombination. Tur att vi själva har ett sånt oklanderligt genommedelsvenssonskt namn...

/D

Vårsoaré med kärleksmums

Före kl 18:30 idag hade jag aldrig tidigare varit på en vårsoaré. Jag hade före denna ödesmättade tidpunkt ingen aning om vad jag hade att förvänta mig av en kväll tillsammans med alla kyrkans körer och dess närmast berörda släkt, vänner och församlingsbekantskaper.

Som av en händelse hade jag såklart totalt glömt bort att det serverades mat samt alla mina stämmor i vår körs bidrag till kvällens program eftersom jag endast behagat delta i övning vid ett tillfälle för två veckor sen, men det gick ändå hyfsat bra då låtarna inte var av det svåra slaget. Den knepigaste var erfarenhetsvis Längtan till landet (Vintern rasat...) då jag i kören sjunger som tenor men i hela mitt liv hittills sjungit basstämma på just detta vårystra stycke svensk körtradition. Värre var det nog då för min kära fru som inte ens varit med en gång och övat. Fast känner jag henne rätt var det nog i sammanhanget nog ändå en smal sak att hänga med i svängarna.
Det mest intressanta spektakel under kvällens gång inträffade i mitt tycke under serveringen av kaffet efter maten. Som tilltugg och komplement till den bruna nationaldrycken serverades det kärleksmums, och när en kaktant avslöjade kakornas existens tog jag givetvis för mig och skickade sedan glatt vidare kakfatet. Dock var det på detta lilla vis att mitt emot mig satt två ensamma tallrikar och suktade efter kakor, de med. Tallrikarnas (assietter, om man ska vara noga) ägare hade nyligen lämnat lokalen, lagom efter att deras barn sjungit sitt sista bidrag till soarén och vi andra kring bordet kunde inte på kaktantens fråga svära på om de skulle komma tillbaka eller inte. För säkerhets skull tog jag dock mod till mig och nickade försiktigt bifall till kaktantens förslag om att vi skulle lägga upp kakor på deras tallrikar med, ifall de skulle få för sig att dyka upp igen. Tänk bara, vad skulle de stackarna tro om oss om vi låtit kakorna passera utan något som helst mankemang??? Och tallrikarna var ju så ensamma och ledsna... Jag kände mig hur som helst som en god och medmänsklig medborgare när jag med mina egna händar fingrade ner deras kakor och satte dem mittemot, i spänd förväntan på om de så småningom skulle förtäras eller om jag som jag (lite grann) räknat ut vid lämpligt tillfälle möjligtvis kunde begagna dem på egen hand. De var ju ganska goda, och inte vill de ha kakor som jag har fingrat på?
Under så lång tid av kvällen som vi själva behagade vara kvar kom människorna mitttemot inte tillbaka, vilket började oroa damen som agerade värd vid vårt bord samt en liten präst några stolar längre ner (jämte 80-åringen som såg jätteputt ut när han varken vann hårvårdsprodukter, presentkort på Cats restaurang eller hopprep i kvällens lotterier.) Tanterna frågade lite fint runt om vem det var som lagt upp kakor bara sådär?? Det var ju inte bra! Vad ska det nu bli av dem? Skall de gå bort som förspillda?
Tusan också, min listiga plan på att norpa 300% av avsett atal kärleksmums/person gick om intet där jag satt och allsjöng i "Vår bästa tid är nu" och "Bättre och bättre dag för dag", samtidigt som tanterna gjorde sin detektiviska samhällsplikt bara metern ifrån mig.
Det var dock svårt att hålla sig för skratt mitt bland alla oroliga tanter, så något fick ju jag, Elin och en av våra körkompisar ut av det hela, uteblivna bonuskakor till trots!

/Danis

Scouting är roligare än tvätt och jobbsökande

Idag har det hänt grejer, ska ni tro! Inga ovanliga grejer, eller för den delen särskilt många roliga grejer, utan bara grejer helt enkelt. Det blir liksom roligare om man är optimistisk, och genom att låta som om det faktiskt hänt något utan att ljuga, även om det inte hänt något särskilt så blir den allmänna stämningen genast mycket livligare... eller nåt.

Whatever, det första som inträffade idag var att jag glömde bort min tvättid kl 7. Kl 8 rusade jag ner i förhoppningen om att inte blivit bestulen på min dyrbara tvättstugeunderhållning av någon elak liten tant, tillika majorska. Det hade jag inte. Puh. I med tvätten och sen snabbt upp och koka frukostägget i lagom tid till dagens avsnitt av Knight Rider.

Efter uppätet ägg och borstade tänder fortsatte dagen med ett par timmar framför Wii och Okami (ett spel jag högaktligen kan rekommendera till alla er adv/rpg-älskande gamers där ute. Speltimmarna senare var det som genom ett trollslag plötsligt dags för mig att gå på date med min handledare på Arbetsförnedringen. Resultatet av mötet bestod i lite närmare kunskap kring förfarandet av att rapportera timarbete när man i övrigt är arbetslös, hur man går tillväga när man vill kompetensutveckla sig eller starta eget företag med ekonomiskt stöd under samma arbetslöshet samt vad jag hade för möjlighet att ansöka och och få detta stöd.

Dum som jag var trodde ju jag såklart att kompetensutvecklade praktik eller eget företag inte tärde på mitt Akasse-konto, men tji fick jag! Varje dag med denna typ av ersättning drar lika många dagar från Akassan som det görs när jag sitter hemma och gör ingenting! Fantastiskt, eller hur? Jag kan alltså få arbeta och slita för att få samma ersättning som jag får när jag gör ingenting. Ett aningens speciellt system, if I may say so...

Det låter på det hela taget kusligt knasigt, men självklart är vitsen att faktiskt kunna bredda sin kompetens eller verkligen få möjligheten att starta ett företag och utnyttja tiden när man inte gör något annat - något som jag givetvis tänker ta vara på under ett senare skede. (Just nu är det ju lite körigt på hemmajobbet, så det får bli till hösten... lol!). Bra grejer alltihop, men visst är det ett intressant fenomen att de faktiskt kallar det hela för ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen, när det i själva verket är A-kassan som "försvinner" under tiden...? :D :S

Nog om det, dygnet fortsatte under kvällen med en omgång Scouting ute i Tormestorp och kvällens program bjöd på familjekväll. Scouterna hade sina familjer med sig, vilka fick stå ut med att gå på spårning, fika och grilla pinnbröd. Kvällen blev lika trevlig som vanligt på Scout, ännu ett fritidsintresse jag varmt kan rekommendera, denna gång med riktning mot er med en gnutta friluftsintresse och en förkärlek för korvgrillning och myggbett.

Med detta kan man väl säga att dagen blev som den i all arbetslös typiskhet förväntades bli - "Slemmig, men mättande..."

//Danis, signing off.

PS. Jag måste bara flika in att pinnbröd - det kan man inte grilla för många gånger! DS.

En Svärbror till Nässjö

Jaha, så var det gjort också. I förrgår rullade vi in på Statoil i Kristianstad för att baxa hem ett skåpsläp som var ämnat att rulla allsköns prylar och möbler från Hässleholm och Torekov till Nässjö. Kanske är detta ett fenomen som gemene man inte råkar ut för så där till vardags ... men så har alla människor på jordens rund inte heller min svärbror till svärbror.
Tågtoken har nu fått sitt pick och pack förpassat till denna Småländska Höglandets mest centrala metropol, eller i alla fall ett tättbebyggt område med räls och en kraftig överrepresentation av tågfolk och museijärnvägar bland inhabitanterna i området. Efter erbjuden tjänst som lokförare på Krösatågen (eller hur?) för svärbroren var därför flytten inom det snaraste ett faktum snarare än ett kanske, så ett antal tunga lyft, trasiga handleder och en ny ansökan om ICA-kort och självscanning på Kvantum senare har vi nu sett till att ponken har fått sig en holk med tillhörande extrautrymmen på tredje våningen på Storgatan i centrala orten.
Lycka till Svärbror! Vi saknar din skumma lokförarhumor redan!

/Danis