tisdag 29 november 2011

IKEA-lunch på jobbtid

Det var definitivt en polskbrytande dam i kassan. Carl alltså.


Published with Blogger-droid v2.0.1

tisdag 22 november 2011

Vad är det här fotot värt för dig?


Precis. 30,5 miljoner kronor, eller 4,3 miljoner dollar. Just vad jag också hade tänkt ge, om jag bara hade haft råd att ta mig till auktionen i New York. Världens dyraste fotografi hittills. Jag hade i och för sig tänkt erbjuda säljaren att byta mot en bild på mig när jag sågar med stämjärn i en julgran - en bild jag inte ens behövt photoshoppa, vilket tydligen ska vara fallet med bilden ovan. Hade ni tackat nej? Verkligen?
//D

måndag 21 november 2011

Varför Skyward Sword är bättre än Skyrim

"Nä det är det inte för Zelda har varken blod, HD-upplösning eller realistisk grafik!" Ni kan sluta läsa som tänkte ungefär detta, då era inskränkta referensramar begränsar till er egen dumhet oavsett. Ni andra:

"Bättre" är ett subjektivt betyg som speglar personliga åsikter, men rubriken lockar er att läsa. (Likväl är det sant. :P ) Så har vi klarat av det.
Häromkvällen hade jag förmånen att besöka och beskåda en av mina vänner spelandes Skyrim på PS3. Den sociala biten av umgänget gick tämligen förlorad till spelets odelade fördel. Nog om det. Jag har själv spelat The Legend of Zelda - Skyward Sword några timmar under den gångna helgen. Detta fåtalet speltimmar till trots har jag en hel del indata att jämföra i en studie av dessa två nysläppta storverken. Onwards...

UTSEENDET
The Elder Scrolls V - Skyrim - är som de flesta vet ett vackert RPG med realistiska miljöer, karaktärer och drösvis med dialog med 1X2-alternativ - värsta tipsrundan med andra ord. I många ADV/RPG-spel jag spelat genom åren är mängden levande motkaraktärer och allsköns varelser i en komplett öppen spelvärld något jag saknat. Detta har Skyrim, liksom tidigare episoder i Elder Scrolls-serien. Men efter att under ett par timmars tid granskat den visuella aspekten av Skyrim slår det mig att grafiken förvisso är välgenomarbetad, men ändå inte tillför så mycket mer än ett snyggt första intryck. När du väl sätter dig in i spelets händelseförlopp tänker du inte särdeles mycket på trädstammarnas textur eller Overlordens benpipenyanser. Däremot tänker jag på att varenda buske består av ett par platta skivor som renderas medan man tittar på. Dessutom ser spelet grafikmässigt ut som gjort i grafikmotorn till vilket himlans spel som helst av idag - Uncharted, Battlefield, Call of Duty, Assassins Creed, Fifa, you name it. Ett spel som om några år troligtvis kommer se föråldrat ut med andra ord.
Vi tar ett raskt kliv över till The Legend of Zelda - Skyward Sword. Spelets tekniska specifikationer kan inte mäta sig med Skyrim på någon punkt, men utnyttjar Wii:ns kapacitet högst effektivt och visar upp en förvisso lite jaggad grafik men med en stil som ramar in Zeldakänslan knasbra. Lite som en oljemålning - Twilight Princess möter Wind Waker. Spelet sätter en ton som är trollbindande precis som spelkänslan och atmosfären. Just som i 8 år gamla Wind Waker kommer grafikstilen i Skyward Sword dessutom inte föråldras. Den blir äldre, men inte föråldrad. Den kommer funka precis lika bra om fem år. Det kommer inte Skyrim kunna prestera i sitt fack.

Nästa sak som slog mig under lördagkvällens session var levandegraden i Skyrim. Trots att världen på lite avstånd ser nästan fotorealistisk ut kan jag inte säga att den såg speciellt levande ut. Allting i själva spelvärlden, bortsett från vattendrag och moln, ligger blick stilla. Inte ett grässtrå rör sig för vinden. Spelkameran är dessutom stel som ett lik. Inga organiska svepningar och mjuka rörelser utan raka panoreringar och blickstilla vinklar. Det gör faktiskt väldigt mycket för det visuella intrycket. I stillbilder från spelet kan man inte annat än erkänna att det ser vansinnigt vackert ut - men det är just stillbilder som är imponerande. Live är det inte lika övertygande.
Sammantaget hade jag velat ta spelvärldens öppenhet och variation från Skyrim och kombinera med den mer lekfulla, levande stilen från Skyward Sword, inklusive kamera. Lägg sedan till mängden levande varelser i Skyrim och du har en grym spelvärldsupplevelse.

KONTROLLER
Jag har sagt det förr. Det låter klyschigt. Men ändå - Det finns INGEN spelkontroll på någon plattform som i tredje person kan mäta sig med med Nintendos två stora serier. Ingen hoppar som Mario, och ingen svingar svärd som Link. Framförallt nu som Link styrs med Wii Remote Plus, vilken härmar minsta handledsrörelse. Första gången jag testade denna tilllbehör var det i Wii Sports Resorts. Inget intryck whatsoever. Nu däremot verkar utvecklarna ha fattat vad det handlar om. För första gången styr du Links svärd på riktigt. Swordfighting is breathtaking. Det finns inget motstycke.
Liksom i otaliga andra spel verkar (märk väl, verkar - jag har inte styrt själv, men jag är övertygad om att jag har rätt) Skyrims spelkontroll vara lika digital som impulsen från handkontrollens knapp. Tryck - sving - vänta - tryck -sving - vänta - osv... Stelt och oinspirerande samt inte på något sätt en central del av spelkonceptet. Det borde det vara i ett RPG av denan magnitud. Innan du vet ordet av har trögheten i kontrollen orsakat dig ytterligare utnyttjande av din senaste sparpunkt.
Jag föredrar personligen tredjepersonsperpektivet i rpg-genren. Den ger mer liv åt upplevelsen och tillåter betydligt friare rörelser och överblick av situationen. I Skyrim kan du förvisso växla till tredjeperson, men omedelbart kommer du märka att rörelseschemat är anpassat till förstaperson. Inga mjuka rörelser, mycket framåt, bakåt, vänster, höger, stopp. Lite som linedance.
Vinnare: Skyward Sword. Inga kompromisser.

INLEVELSE
När jag säger inlevelse syftar jag på story, karaktärer och dialog. Givetvis har bägge jämförelseobjekten dessa element inbäddade, men de används på helt olika sätt. Medan Skyward Sword på vanligt Zeldamanér har en flora av levande karaktärer med ansiktsuttryck som ensamma kan skapa sinnesstämning i spelet bjuder Skyrim på karaktärer som är stelopererade och lika charmiga som Ethan Hunt i Mission Impossible till Nintendo 64. Däremot upplever du i Skyrim en episk storslagenhet a'la Sagan om ringen som inte finner sitt motstycke hos något Nintendo någonsin skapat. Dock är det inte tanken att spelen ska leverera samma typ av atmosfär, så jämförelsen är inte riktigt rättvis. Tittar vi på story och dialog är dessa element högst levande och centrala för upplevelsen av Skyward Sword. De berör spelaren emotionellt, men tillåter inte densamme att påverka händelseförloppet. Skyrim kan påverkas av aktiva val i dialogerna, men fortfarande är händelseförloppet inte direkt något för en cineast. Storyn rör sig framåt, men liksom rörelsekontrollen våldsamt stötigt och stelt. Ingen inlevelse.

Till Skyrims fördel kopplar vi dock tillbaka till själva spelvärlden och dess invånare igen. Vad som i Zeldaspelen går på automat-tunnlat sätt men som i Skyrim helt styrs av spelaren är det geografiska fortskridandet. "Levandeheten" i att själv behöva leta upp en stad, person eller föremål någonstans i spelets utmarker är avsevärt med inlevelsebejakande än att som i Zeldaspelen bli transporterad från den ena punkten till den andra, bli serverad den ena avgörande händelsen efter den andra och ständigt ha en rådgivande/avslöjande följeslagare vid sin sida. Jag tycker att Nintendo på senare år har lyckats jobba bort större delen av sin barnspelsstämpel, men på denna punkt verkar de aldrig kunna bättra sig. Och jag har föga förhoppningar som att storslagna fältslag, episka strider och faktiskt ondskefullt mörker någonsin kommer drabba Hyrule.
En fördel för Skyrim ligger också i den ansenligare mängden levande individer i Skyrims värld - det ger liv åt upplevelsen.

Vinnare: Smaksak.

SLUTLIGEN
Är jag ute efter ett drömsk, upplevelserikt rollspel med levande karaktärer, trollbindande händelseförlopp, spelkontroll utan motstycke samt häftiga miljöer som inte nödvändigtvis måste se realistiska ut finns ingen anledning att välja något annat än Zelda. Förrän jag har spelat klart spelet. Då tar jag med glädje upp PS3-kontrollen i Skyrim. Om jag hade haft någon. :P

//D

fredag 18 november 2011

Fredag

Veckans jobb är utfört. Det är fredagen den 18 november 2011. 

Let's go. //D

torsdag 17 november 2011

Yay!


Den perfekta listan


Givetvis är ni upp över öronen nyfikna på vilka de där 16 perfekta spelen på Famitsus lista är.
Läs och begrunda.
  1. The Legend of Zelda: Ocarina of Time (1998, Nintendo, till Nintendo 64)
  2. Soulcalibur (1999, Namco, till Dreamcast)
  3. Vagrant Story (2000, Square Co., till PlayStation)
  4. The Legend of Zelda: The Wind Waker (2003, Nintendo, till Nintendo GameCube)
  5. Nintendogs (2005, Nintendo, till Nintendo DS)
  6. Final Fantasy XII (2006, Square Enix, till PlayStation 2)
  7. Super Smash Bros. Brawl (2008, Nintendo, till Wii)
  8. Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots (2008, Konami, till PlayStation 3)
  9. 428: Fūsa Sareta Shibuya de (2008, Sega, till Wii)
  10. Dragon Quest IX: Sentinels of the Starry Skies (2009, Square Enix, till Nintendo DS)
  11. Monster Hunter Tri (2009, Capcom, till Wii)
  12. Bayonetta (2009, Sega, till Xbox 360)
  13. New Super Mario Bros. Wii (2009, Nintendo, till Wii)
  14. Metal Gear Solid: Peace Walker (2010, Konami, till PlayStation Portable)
  15. Pokémon Black and White (2010, Nintendo, till Nintendo DS)
  16. The Legend of Zelda: Skyward Sword (2011, Nintendo, till Wii)
Va? Var är Brandman?
//D

Skyward Sword Famitsus 16:e perfekta

Spiken i kistan. Skyward sword blev årets första och historiens 16:e spel att erhålla perfekta resultatet 40/40 poäng i japanska spelmagasinet Famitsus recension.
 Vi minns med värme hur Ocarina of Time 1998 blev det första någonsin och hur Wind Waker 2002 blev det fjärde. Skyward Sword blev Zeldaseriens tredje perfekta instans i klotets viktigaste spelrecensionsarkiv.
Nu återstår att se om spelet lyckas springa om sin 13 år gamla Nintendo 64-like som fortfarande toppar gamereankings.com:s lista över världens bästa spel genom tiderna.
En fredag har aldrig känts så långt borta som i innevarande vecka.
//D

onsdag 16 november 2011

Barnvaktsbonanza

Dagen till ära är undertecknad pappaledig under eftermiddagen och passar då på att slappa lite. Dvs ha både Tuva och kusin Teddan hemma medan respektive mammor ränner runt på annat håll. För tillfället äter de yngre mellanmål som kräm. Ena minuten ropar Tuva "Käm!" och pekar på Teodors tallrik, för att tala om att båda vill ha mer. Andra minuten ropar Teodor "Tam!" och pekar på bägges tallrikar för att säga precis samma sak.

De två kusinerna är nog lyckligast i världen när de leker tillsammans. Klossar, vagnen, tittut, lego, busa i stora sängen, tända och släcka lampor med mera... Faktiskt inget jättejobb att se efter denna dynamiska duo. Eventuellt med undantag av understrykningspennemissbruket vi nyss lyckades avvärja och gnugga bort...
//D

tisdag 15 november 2011

Julklappstips

Jag har egentligen inte ägnat det mycket tanke, men efter att ha läst ett par recensioner av Michel Ancels senaste konstverk - Rayman Origins - inser jag att spelet absolut bör finnas i denne plattformsnörds wii-samling.

Europas Miyamoto har nu anslutit sig back to basic-skaran och gjort en formidabel 2D-plattformare som går lös på ca 350-400 svenska pengar. Perfekt julklapp till undertecknad, right?
//D

måndag 14 november 2011

Bara dagar återstår

10 av 10 i IGN:s recension - Masterpiece. Edge: Perfect 10. Kan det bli tydligare?
På rak arm kan jag inte erinra mig många spel som erhållit samma betyg rakt över hos de stora recensenterna. På fredag släpps The legend of Zelda: Skyward Sword. Vi håller andan.
//D

fredag 11 november 2011

Jättespeciellt. Eller hur?

Det var då ett himla tjat om dessa ettor. Fyll år hit, gift dig dit, fotografera och föreviga åt höger och vänster.
Så här kommer mitt bidrag, datumet till ära: min väldigt speciella busshållplats. Nästan magiskt. Ointressant. I övrigt tjuvlyssnar jag på en konversation mellan två tonåringar om vem av dem som kan få in flest mackor i munnen samtidigt. 4 st är INGA problem för någondera parterna.
Published with Blogger-droid v1.6.7

torsdag 10 november 2011

Tidsskillnad

Nog för att sömnigheten lätt tar överhanden under morgonpendlandet, men inte har jag väl lyckats missa att jag rest från en tidszon till en annan? Eller?
När jag startade datorn imorse:


//D

onsdag 9 november 2011

A case for Assemblyman

Ur monteringsanvisningen till Energetics crosstrainer E 5.5...
Känn på den, legobyggare!
Published with Blogger-droid v1.6.7


Besökare idag:
Besökare denna vecka:
Besökare totalt:
[Sedan 090331]