God Jul, kära bloggläsare. :D

Mitt under julaftonseftermiddagen får släktgården Sjöängen i snöglobsvinterskrud representera en julhälsning till er alla från oss alla. Nu kanske inte alla ni därute har några slags kopplingar till just denna gård. Man tager dock, som de säger, vad man i tillfället haver. Ha det. //D

-22 grader Celsius

Några tecken på att det är för kallt:

- Vår besindrivna bil låter som en traktor de första fem minutrarna.

- Handbromsen är seg att lägga ur

- Växelspaken har frusit fast

- LCD-displayerna orkar inte byta infotext med mer än en seg fade

- Vindrutetorkarna har INTE frusit fast sen igår

- Man ser ingenting genom framförvarande fordons avgaser

- Is i näsa och skägg

- Dörren till jobbet går inte att stänga

//D

Bilen är bra att ha ibland.

//D

Ocean City, nej tack.

Var precis på lunch och åt med min kära familj samt min broders dylika. Valet av förtäringsställe föll ut till Ocean Citys fördel. Stället i sig visade sig dock inte kunna beskrivas med ordet "fördel" placerat i någon av restaurangen beskrivande mening. Det hela börjar med att de inte tar rikskuponger, något de dock skyltar med i entrén. Det slutade de med igår. Väl sittandes vid ett bord, efter barnvagnarna i vår ägo blivit ivägschasade till skamvrå i korridoren utanför hakets bekvämlighetsinrättningar, blir vi typ Zooföremål för en handfull förståndshandikappade och deras ledsagare som inte ville förstå varför ettåringen i vårt sällskap skulle gråta. Inte så besvärande egentligen, men addera detta till en hög med, med besvär i sinnet, betalande folk som står och stressar upp sig i nästan obehagligt omedelbar anslutning till undertecknads lunchtrötta ryggtavla, och stämningen blir inte att betrakta som lugn. All potentiell matro uteblir, inte på något sätt beroende på de barn som finns i vårt sällskap.
Till slut blir det så i alla fall, against all odds, min tur att ta mat från thaimatsbuffén som på intet sätt kan beskrivas på annat sätt än som högst medioker. Nåja, det är iallafall mat, tänker jag. Ståendes i kö bakom västvärldens långsammaste lunchpensionär, läsandes plakatet med texten "Var vänlig ta inte mer mat än ni orkar äta" kommer snart den ondskefull plan jag strax skall taga i bruk mot detta otrevliga kyffe, till mig som ett brev på snigelposten. De kan kanske tycka till om de som tar mer mat än vad de betalt för, men då jag plötsligt inte fick betala med mina subvensionerade rikskuponger kan de ju rimligtvis inte tycka till speciellt mycket kring det faktum att jag tar ytterligare ett lass mat - till den fjärde, icke existerande person vi i rimliga praktiken precis betalt för. Därav - uttågandes efter en trots allt ganska spännande del av arbetsdagen, bland annat inefattandes ett parti arga leken mellan min 8,5 månader gamla dotter och en förståndshandikappad person - kunde jag i alla fall hånflinandes gotta mig åt att i mesta möjliga mån tagit mig så mycket valuta för pengarna jag i stunden åstadkomma kunnat. Inte illa, inte heller speciellt intressant - men ändå.

Ocean City, aldrig mer. Betyg: En överkörd Goomba.

//D

Det lider mot jul

//D

Pictogram

Platsen är reserverad för platta, små svärdsfäktare som i sin fulla längd inte är längre än att de kan uppehålla sig limmade mot ryggstödet.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Snöyra

Back to the ¤%¤!# office chair. Här sitter jag och nöter stolsdynan alldeles för många av veckans timmar när man skulle kunnat göra så mycket annat. Som att packa upp lådor. Eller skruva hyllor. Sjunga Otto Olssons Advent med kören. Se hur snön singlar ner över skogslandskapet (och parkeringen) utanför fönstret. Åka pulka med minstingen. Pulsa i snön. Fotografera minstingen när denna skrattandes åker pulka i snön. Det lockar liksom mer än att gunga på konstorsstolen i takt till allsköns felmeddelanden i AutoKLADD.
Fotograferingen är förresten en ädel hobby som i mitt liv helt plötsligt blev mycket roligare, tack vare införskaffandet av en sprillans Canon EOS 550D. Mitt i skogen med pulka, snö och dotter som rekvisita gick det på två kick att få betydligt finare bilder än någonsin tidigare. Helt självklart var det dock inte att komma så långt. Ni som funnits med i bekantskapskretsen ett tag känner till min historik. Till exempel kan vi ta 56-kilos-TV:n som elgiganten via verkstad i Danmark försökte laga tre gånger utan framgång. Den här gången gällde det en betydligt lättare, dock lika teknisk produkt. Kameran köpte jag för några veckor sedan in på en viss lagerinspirerad elstormarknad i Helsingborg. Jag gjorde misstaget att inte testa varan förrän efter att Öppet Köp-tiden löpt ut och fann då att kameran var precis stendöd. D.O.A. "Öppet köp" har som vi alla vet INGENTING med reklamation att göra, men butikkräket ville trots allt inte godta mitt krav om att få en ny vara, då Öppet Köp löpt ut. När jag till slut läste innantill ur Konsumentköplagen gick det däremot plötsligt bra. Efter kort, tyst diskussion mellan biträdet och dennes lillchef var de plötsligt "snälla" och förlängde Öppet Köp till efter jul och kunde därvidlag byta ut min icke fungerande kamera mot en ny. Fantastiskt...
Vi åkte därifrån med en ny mackapär och kände oss nöjda med det. Åkte sedan om Väla och sedan vidare hem till mina föräldrar för att förära dessa ett besök och intaga välbehövligt fika. Jag kommer strax därpå underfund med att kameran som jag just köpt, fått bytt och nu ligger i startgroparna med faktiskt just för tillfället är så mycket som 800:- billigare på Expert. Sören!
Givetvis måste detta åtgärdas. Som tur är har jag en kameraintresserad far som till på köpet är Ramlösabo. Efter en stunds övervägande (jag vet, det kan ta mer än en stund) lämnar jag kvar kameran i Ramlösa, åker hem, ringer till Expert i Helsingborg kommande morgon, förvissar mig om att kameran finns i lager, underrättar min far och låter sedan densamme ännu en gång lämna tillbaka kameran, åka till Expert och på nytt inhandla en dylik för 800 kronor färre.
Så för att göra en lång historia kort: Tack vare tre kameror, två butiker och en far har jag nu mycket roligare bakom bländaren och slutaren. Stort tack för hjälpen. :D
//D

Traditionalister

Lions Luciakröning har precis ägt rum och den traditionella konserten i Hässleholms kyrka gästas givetvis av... mig. I form av körsångare, alltså. Samt av en alldeles väldigt falskljudande tvärflöjt och dess ägare.

Önnestad by bus

Attans olyckor och mög. Här gick man och såg fram emot en tidig fredaghemgång. Men vad får man? Inställda tåg och Önnestadsightseeing via regionbuss 555. Aslång tid tar det för snigelexpressen.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Tredje december

En spelfredag att minnas. Hämtade precis ut mina förbokade spel på Gamestop. Med ner i påsen slinker någon typ av fodral i bananform. Nu sitter jag här, handfallen på min kontorsstol, undrandes vad i hela friden jag ska ha det till.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Vinterlöv

Vad som på avstånd såg ut som nyutsprungna, stora svarta löv visade sig vara ett släktdrag, gemensamt för de två nordostskånska städerna. Yikes.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Nostalgi

Mitt i flyttröran dök den här gamla klenoden och trotjänaren upp. Då avdelningens lillchef (aka. Lillkotletten) har en dylik från samma muggserie med sitt namn på var muggens framtida användningsområde tämligen givet. Jag har nu en officiell jobbmugg.